Om Förundran – till minne av Jan-Olov

Undervisa ……… visa under

Lärarstudenter borde bli förundrade över den värld de ska undervisa om. Det ansåg Jan - Olov min tidigare rumskamrat på Högskolan Kristianstad. Han propsade på att få in ordet i kursplanerna.

Jag tror han resonerade som så att ju mer förundran hos de blivande lärarna, ju bättre undervisning i skolorna. Hans egen förundran över hur växter gror, fyrtaktsmotorns konstruktion eller hur en rullstensås har bildats kunde smitta av sig på lärarstudenterna. Jan-Olov var mångkunnig. Som bondson var han traktorentusiast med en hemsida med traktorljud. Han var även en stjärna på att spela gitarr.
En dag kom han till jobbet och berättade att fingrarna inte lydde honom som de brukade göra. Han hade fått ALS. Han fortsatte jobba och kämpade på så länge det gick. 2006 gick han bort.

Jag har inga belägg , men jag tror inte ordet förundran nu längre finns med vare sig i utbildnings-, kursplaner,  eller kvalitetsdokument på min arbetsplats.

Målet med mitt arbete är att studenter ska  förstå.  Jag håller med Jan-Olov att förundran är en central komponent i detta .  Sveriges  nestor inom kognitionsvetenskap, Peter Gärdenfors, menar att begreppet  förståelse har missats inom psykologisk och pedagogisk forskning och skriver:

”Understanding depends on an intricate alliance between experience and theoretical knowledge” [1]

Experience har två lite olika betydelser på svenska:   Erfarenheter och upplevelser.  I detta fallet så menar jag att upplevelser är ordet man borde använda. Förståelse blir då ,enligt Gärdenfors ,  en intrikat allians mellan upplevelser och teoretisk kunskap.

Kroppsliga upplevleser  är centralt i Lakoff & Johnsson teorier om vad mänskligt tänkande är (mitt möte med Johnsson har jag tidigare skrivit om). Kroppsliga upplevleser är även centralt för  fysikern Ulf Danielsson när han beskriver hur vi överhuvudtaget kan förstå någonting.

Detta rimmar illa för vissa personer , speciellt naturvetare. Kunskap ska vara hur världen är, inte besudlat med subjektiva upplevelser.  Man blir rädd att detta öppnar upp för en total relativism. Naturvetenskaplig kunskap (text) är ju bortrensad från subjektiva upplevelser.  Som varje lärare vet så förstår du inte en text endast genom att upprepa orden. Vad är då förståelse ?  Jag  är övertygad om att för att du ska förstå den, så måste du kopplas längre ned  ( dvs till dina kroppsliga upplevelser, jag vet vad klibbig är för jag vet hur det “känns”) .

Merlin Donald har skrivit flera böcker  om människans sociokulturella utveckling t ex hur vårt tänkande förändrades radikalt när vi började med skriftspråk. Människor lever i en språklig värld och  språket har en sådan kristalliserande inverkan på oss att vi tror att orden (symbolerna) betyder något ”i sig själva ” :

Symbols themselves are devoid of any meaning. Their meaning has its anchor elsewhere, down below, and without that deeper foundation our symbol worlds would float in an empty ether [2 ]

Förankringen : “down below” är vår kropp. (Det är därför jag tror Martin Ingvar har fel )

Som Jan-Olov visste, mänsklig kunskap är inte samma sak som den sterilt naturvetenskapliga texten. Förundran är en bra väg till förståelse .   

 Vi kan göra tankeexperimentet om  Jan- Olov hade skrivit en skrivit en avhandling där han kunnat visa på den pedagogiska betydelsen av förundran. Kanske förundringspedagogik blivit lika hade kanske blivit ett lika använt modeord som ”lärandets objekt ” , ”variationsteorin”  eller ”relationell pedagogik” ?

[1] Gärdenfors, P. (2007) Understanding cultural patterns i Suarez-Orozco, M. (Ed.). (2007). Learning in the global era: International perspectives on globalization and education. Univ of California Press. (sid 77)

[2] Donald, M. (2001). A mind so rare: the evolution of human consciousness. New York: W.W. Norton (sid 157)