Metaforer och själviska gener

Metaforer

Vilka metaforer vi använder när vi beskriver världen har betydelse. Lingvisten George Lakoff och filosofen Mark Johnson har visat hur stark kopplingen mellan metaforer och förståelse är . För en lärare känns detta välbekant. Med metaforens hjälp förankras ett abstrakt begrepp i konkreta kroppsliga upplevelser och erfarenheter.
När du läser meningen ”jag får inte grepp om denna teori” aktiveras samma delar av din motoriska hjärnbark som när du grep något – därför förstår du den, du förstår vad gripa betyder för du vet hur gripa känns .[1]  Lakoff har bl a visat metaforers betydelse inom politiken  Republikaner är affärsmän, de vet att bra metaforer säljer. Demokraterna däremot vädjar till vårt rationella förnuft och missar hur människor fungerar. Han har därför hjälpt demokraterna med vilka metaforer som på ett ärligt sätt kan förankra deras idéer.  

Jag undervisar i biologi. Det innebär att jag ska ska beskriva och förklara hur en central del av vår värld (den levande) fungerar. Här finns en metafor jag inte gillar.

Under 50-talet växte datorn fram och blev metafor för två saker:
1) Mänskligt tänkande, fungerar i princip som en dator.
2) Den genetiska koden ses som ett datorprogram. Den ”styr” organismen.

Punkt 1: en dator kopierar en speciell form av mänskligt tänkande (manipulering av symboler enligt logiska regler) inte mänskligt ( eller djurlikt) tänkande generellt. En dator är konstruerad efter hur människor med speciella expertkunskaper löser speciella problem (formaliserad logik ,  kulturellt evolverad för sådär 0,0004 milj år sedan ). Ska vi förstå intelligens tror jag vi ska se hur den utvecklats, i vart fall, de sista 600 miljoner (djurens historia) åren. Kanske hela livets historia de sista 3800 miljoner åren. 
Det finns fortfarande de som tror att tänkande fungerar som en dator (som jag ifrågasätter här ).

Punkt 2: Ernst Mayr, en inflytelserik evolutionsbiolog, skrev 1961 en artikel i Science:  Cause and effect in Biology .  Där avsiktfulla handlingar hos organismer beskrivs som  :

….therefore is no more nor less purposive than the actions of a computer that has been programmed to respond appropriately to varios inputs. It is, if I may say so, a purely mechanistic purposiveness……

Den själviska genen

Denna metafor har sedan populariserats av Richard Dawkins i böcker som   Den själviska genen, Den blinde urmakaren m fl.  där levande organismer beskrivs som genprogrammerade överlevnadsmaskiner. Organismen blir passiv – genen aktiv. För Dawkins är det inte ens en metafor ” it’s the plain truth” [2].

Denna “genocentrism “ har kritiserats av många evolutionsbiologer[3] och nu kan man t o m se den benämnas som en kvasi-religiös extremism

..Neodarwinism within biology—sometimes defended in a quasi-religious way and using extremist ideas, such as reducing evolution to “selfish genes,” that, we now know, do not correspond to the complex and multifaceted reality of biological evolution within this planet.[4]

Men metaforen ”gener som program” lever forfarande. I många sammanhang hör man talas om att vi är programmerade av våra gener. Det tål att tänka på, att innan datorn fanns var vi inte programmerade. Gener fanns men de var inte ”program”.

Kritik av den själviska genen

En av Dawkins kritiker är fysiologen och systembiologen Denis Noble. I boken The MUSIC of LIFE , Biology Beyond Genes  använder han musik som metafor för att beskriva vad liv är. Generna kan ses som noter, men organismen (cellen) måste ha musiker för att spela dem. Till skillnad från Dawkins så är han medveten om att det är en metafor och kan beskriva dess begränsningar.

I filmen nedan presenterar jag Nobles bok .

Jag ser boken som en bra antidot emot genocentrism:

Tillägg : Dawkins och Noble möttes till slut i en debatt efter att jag skrev detta blogginlägg :

——————————————————————————————————————————————————————————————————————————————
[1] Det finns belägg bl a in om neuroscience , neuropsykologi m.m - Teorin kallas kognitiv metaforteori . Mark Johnsson har jag skrivit om HÄR.

[2] Dawkins : The blind watchmaker sid 111

[3] T ex Steven Jay Gould,  Richard Levontin . Även EO Wilson som  här kallar Dawkins för “journalist”.

[4] Diogo, R. (2020). Introduction to Evolutionary Developmental Pathology, or Evo-Devo-Path: on Neodarwinism, Natural Mutants, Hopeful Monsters, Syndromes, Genomics, Variations, Humans, Apes, Chameleons, and Dinosaurs. Current Molecular Biology Reports, 6, 11-15.