En sten i huvudet - om orsaker
1. Jag är ute och går, en sten träffar mig i huvudet.
Jag inser att den har lossnat från bergssidan som stigen följer. Om jag vill ha ett svar på varför jag fick en sten i huvudet så blir svaret enkelt: det händer. En bättre fråga är hur det gick till när vittringsprocesser gjorde att en sten lossnade och graviationskraften sedan gjorde att den föll ned på mitt huvud. Det som enligt Aristoteles terminologi kallas den effektiva orsaken. Det som kartlagts så väl av naturvetenskapen de senaste århundradena .
Varför frågan: Aristoteles den ändamålsenliga orsaken, den existerar inte i detta fall. Det fanns inget syfte med att stenen trillade. Så fungerar universum: berg vittrar, stenar faller.
2. Jag är ute och går, en sten träffar mitt huvud.
Jag ser en flinande pojke med en hög stenar framför sig. Nu blir varför och hur frågorna annorlunda. Visst kan vi utifrån fysik i detalj beskriva vilka muskler som satte armen i rörelse och stenens väg genom luften. Den självklara frågan är ju varför. Inte minst om han skulle lagföras. Kastade han stenen p g a mitt kön, sexuella läggning eller etniska bakgrund? Vad hade vi för relation tidigare? Har jag kränkt honom? Alla dessa självklara frågor går inte att besvara med mer än att vi undersöker vilket syfte och avsikt det fanns bak stenkastandet. Den ändamålsenliga orsaken blir självklar. Teleologiska orsaker ( grek telos = mål). Naturlagarna är inte mycket till hjälp.
Det finns således två typer av orsaker till att något händer i universum. Händelser som bestäms av kausal logik (naturlagsbestämd) och intentionell logik (mänskliga handlingar).
3. Jag är ute och går (i Furuviksparken) en sten träffar mitt huvud
. Jag vänder mig om och ser chimpanshanen Santino som kastat stenen. Han är en kändis i forskarvärlden för att han uppenbarligen planerar sitt stenkastande. Han samlar stenar dagar i förväg. Han har även samlat hö som han gömmer stenarna under. Under de perioder då djurparken har stängt samlar han inga stenar.
Hur förhåller vi oss till den ändamålsenliga (teleologiska) orsaken i detta fall ? Tidigare sa vi att endast homo sapiens kunde ”göra saker ” som hade ett syfte? Vi kan ju då revidera vår tidigare påstående till att det den ändamålsenliga orsaken även finns hos chimpanser. Kanske även hos andra människoapor ?. eller högt utvecklade däggdjur och vissa fåglar?
Om intentioner finns hos dessa djur med avancerade hjärnor kanske den finns i mer primitiv form hos djur med enklare nervsystem ? När uppstod isåfall den ändamålsenliga orsaken? Dvs att något sker för att något /någon ”vill” eller ”har ett behov av ” eller har ett ”syfte” ?
Innan vi försöker besvara dessa frågor tar vi ett sten-i huvudet-exempel till.
4. Jag är ute och går, en sten träffar mitt huvud.
Jag vänder mig om ser en stenkastarrobot. Jag får reda på att roboten är utrustad med ett ansiktsigenkänningsprogram. Man kan skriva in ett namn, programmet letar upp bilder på facebook och när dess ”synsinne” sedan ser personen så skjuter den iväg en sten som träffar huvudet.
Fanns det ändamålsenliga orsaken här ? Var det roboten som ”ville” kasta stenen ? De flesta (mig inkluderat) skulle säga att roboten ville ingenting, det var bara ett datorprogram som exekverades. Vi lägger skulden hos programmeraren – det är hen vi ska lagföra för att jag fick en sten i huvudet!
Men det finns de som tror att robotar i framtiden kommer att ”vilja”. ( t ex KI-professorn Martin Ingvar) Den rådande uppfattningen inom biologin är att de till synes målinriktade beteende vi ser hos djur egentligen är genetiska beteendeprogram som selekterats fram genom evolutionen. Teleologi (målinriktning) ersätts med teleonomi (”ser ut som om” det vore målinriktat). Då är det ingen principiell skillnad på stenkastarroboten och chimpansen - eller ?
De som resonerar så menar att egentligen finns nog inte den teleologiska orsaken överhuvudtaget. Det är endast en illusion. Snart kommer naturvetenskapen att visa detta. Det enda som existerar är den effektiva orsaken .
Feltänk över vad liv är ?
Den danske biosemiotikern Jesper Hoffmeyer anser att biologer slår knut på sig själva i sina försök att bortförklara all målinriktning som vi ser hos andra arter. Anledning tror han att de så gärna vill stanna kvar inom naturvetenskapens kausal-logik. Jag håller med Jesper , jag tycker det är en kränkning emot gluttsnäppor, mullvadar och lövgrodor att bli jämförda med robotar.
Vilja, intentioner, behov , tänkande, kognition hänger i högsta grad samman med liv och livsprocesser . En förutsättning för människans unika form av medvetande ( självreflektion användande av symboler etc) är livsprocesser. Skillnaden mellan mitt medvetande och daggmaskens är en gradskillnad. Men skillnaden mellan mitt ( eller daggmaskens) medvetande och datorn är däremot en artskillnad. I datorn och roboten “finns ingen hemma”, inget subjekt .
När Simon Gärdenfors (serietecknare , rappare, ståuppkomiker m.m) intervjuar sin far Peter Gärdenfors ( svensk nestor inom kognitionsforskning ) låter det såhär:
”Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan en hjärna och en dator ?
”En hjärna har en vilja, ett skäl att hålla sig själv vid liv. Det är en del av en levande organism. En dator har ännu ingenting som driver den. Den bryr sig inte om man drar ut kontakten.”
”Det är väl bara att programmera in en överlevnadsinstinkt ? ”
” De finns de som tror att man inte får de här behoven om du inte är en organism ……. Det här att programmera in det är en myt….. ”
De som idag på djupet tagit tag i frågor hur liv hänger ihop med medvetande är t ex Stuart Kauffman , Terrence Deacon ,Fransisco Varela - Evan Thompson .
På en kurs i kognitiv semiotik jämförde jag om mening (att något betyder något ) finns inneboende hos en robotgräsklippare och en igelkott .Dennet ser ingen skillnad på robotar och djur, Thompson gör det, det beror på synen på hur mening uppkommer :
