Biskopsbesöket
Att sitta i en diskussionspanel
Jag rensar i min dator och hittar en mapp där det står ”biskopen” . För 13 år sedan satt jag framme i aulan i en diskussionspanel med stiftets nyblivna biskop och tänkte
” usch hur hamnade jag här ? ” .
Jag hade varit med om något liknande på gymnasiet då jag hade övertalats att sitta med i en panel och diskutera miljö med en inbjuden ekologiprofessor. Den gången ville jag dra mig ur men studierektorn sa:
” hälsa Agne att om han inte vill vara med tar jag in honom på mitt rum och röker ett paket cigaretter ”
, så kunde studierektorer göra på den tiden!
Biskopsbesöket
Men nu var det 2009 och en ny biskop hade installerats i Lund. Hon ville besöka högskolan jag jobbar på . Eftersom hon var intresserad av förhållandet mellan naturvetenskap och religion ville hon diskutera detta . Rektorn bollade frågan till professorn i ekologi som av någon outgrundlig anledning frågade mig. Jag sa att jag inte ville diskutera religion, men jag var just då inne kurser där jag hamnade i långa diskussioner om pseudovetenskap[1]. Jag tyckte det fanns en parallell - Naturvetenskapens metoder att göra modeller över hur världen är kontra personliga upplevelser . Det var väl inte speciellt lyckat.
Therapeutic touch
I USA finns många sjuksköterskor som praktiserar “therapeutic touch” . De påstår sig, genom att hålla sina händer en bit utanför en persons kropp, kunna känna “the human energy” . Ett slags “energifält “ som de menar ibland hamnar i “obalans” , som de då kan justera. Den 10-åriga Emily Rosa testade om de verkligen kunde känna detta “energifält”.
Hon gjorde det på ett så systematiskt och vetenskapligt sätt att hon som 12-åring blev den yngsta att publicera sig i en vetenskaplig tidskrift. Jag visade videoclipet om Emily, där finns även en kvinna med cancerdiagnos säger att det kvittar om det finns vetenskapliga belägg eller ej, bara det inger hopp.
Vad som är viktigt i sammanhanget är att vi kan känna av andra människor. Något som knappast varit intressant för naturvetenskapen - egentligen något man aktivt undvikit . Det händer mycket i våra nerv- och hormonsystem vid mänskliga möten utan att man behöver hitta på nya konstiga begrepp som “human energy “. Det räcker med att studera kroppshållning, minspel, blickriktning , gester etc. Det är subtila signaler. Vid studier av social interaktion filmar man med kameror som tar 200 bilder per sekund istället för normalt 30, för att kunna upptäcka dessa små subtila signaler.
Upptäckten av spegelneuron gav (natur-)vetenskapligt stöd åt sådant som för “the hard core scientist” tidigare betraktats som “humanistiskt flum” : t ex filosofen Merleau-Pontys begrepp “interkorporalisation” .
Mening, avsikt och värde
Nej , vid biskopsbesöket kände jag inte till spegelneuron, och jag hade inte heller för mig själv klargjort den djupa klyftan som finns mellan natur- och humanvetenskap och funnit de som från naturvetenskapligt håll försöker överbrygga denna.
Tänk så mycket intressantare det hade varit idag. Då kunde vi diskuterat emergens, som hon skrivit sin avhandling kring. Diskuterat hur sådant som mening , värde, avsikter, intentioner uppstår i ett universum som till synes styrs av deterministiska naturlagar. Hur kan det i ett kemiskt-fysikaliskt system (levande organismer) uppstå sådant som värde, mening , målinriktning (teleologi) ?
Frågor som naturvetenskapen traditionellt undviker och där religionen fortfarande haft något att säga till om .
Vi kunde diskuterat de som från naturvetenskapligt håll på allvar tagit tagit tag i dessa frågor. ( t ex biosemiotiken , enactivism eller Stuart Kauffman).
Jag ser hur biskopen refererar till filosofen Merleau-Ponty, kroppen som källan till kunskap [2] , deltagande istället för objektiv distansering.
” Our living body is not an object for us. It is deeply grounded in nature while at the same time being transformed by culture. It is neither wholly nature nor wholly culture. Meaning is not a once and for all given, but arises where body and situation meet. Biology and transcendence come together in the body . “ [3]
Här håller jag med allt ända fram till ordet transcendence - det hade varit intressant att veta vad hon menar med det egentligen ?
Är hon dualist - dvs att mentala fenomen är av någon annan “substans” än resten av naturen ?
Tror hon det finns det någon “själslighet “ ( mentala fenomen) hos andra levande organismer ?
Eller vad hon anser om följande citat av Gregory Bateson :
“om du själv lägger beslag på hela själsligheten, se du världen omkring dig som själlös och därför inte berättigad att tas i beaktande i moralisk eller etisk mening. Omvärlden tycks då stå till ditt förfogande. ………..…….. Om detta är din relation till naturen, och du har en avancerad teknologi, är sannolikheten för din överlevnad en snöboll i helvetet “ [4]
Jag hade sluppit sitta där i Aulan och tänka : “ Usch , hur hamnade jag här ?”
…………………………………………………………………………………………………… …………………………………………….. ……………………………………………………
[1] Det är en (för Högskolan Kristianstad) pinsam historia när jag fick ägna en stor del av min arbetstid att diskutera pseudovetenskap (inte bara med studenter !!). Den historien är värd ett långt blogginlägg - eller kanske en hel bok. ( se även Rumphuggen syn)
[2] Även fysikprofessorn Ulf Danielsson ser kroppsliga upplevleser som den fundamentala källan till kunskap. I boken Världen Själv går han igenom 1900-talets misslyckade försök att finna en helt säker grund för matematiken (Russels paradox och Gödel mm ).
” Än mer bekymmersamt är att vetenskapen i sig, genom ett liknande resonemang, blir omöjlig ……Det finns ingen säker kunskap. Vad synd . Finns det en utväg? Visst. ” ja .. kroppsliga upplevelser ! Han ser ju kommande paradigmskiften inom fysiken .
[3]Jackelén, A. (2015). Life: An Ill-Defined Relationship. In Issues in Science and Theology: What is Life? (s 81). Springer, Cham.
[4 ] Citerad i Hoffmeyer (1997) Livstecken: betydelsens naturhistoria. ( sid 162) Stockholm: Bonnier Alba.
