Fysik, Liv och Subjektiva medvetande - ett paradigmskifte ?
Världen Själv
Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik och flitig gäst i filosofiska rummet, förklarar i sin senaste bok varför levande organismer inte är maskiner, varför datorer inte kan vara medvetna och varför fysikens bild av hur världen fungerar måste utvidgas.
Om subjektiva upplevelser
Naturvetenskapen försöker skapa modeller för hur världen är. Snart 400 års framgångar har lett till matematiska modeller över hur naturen fungerar - vi kallar dem naturlagar. En ledstjärna inom naturvetenskap är att hålla subjektiva upplevelser borta från det som undersöks.
Humanvetenskapen däremot försöker beskriva och förklara hur människor upplever världen: mening, tolkning och subjektiva förstapersons-upplevelser är här centrala begrepp.
I tysk tradition skiljer man på Naturwissenschaften och Geistewissenschaften. De förra sysslar med att förklara, erklären, de senare med att förstå, verstehen. Det har uppstått en oöverbryggbar klyfta mellan natur och humanvetenskap.
Danielsson är naturvetare och jag förmodar att han som sådan är fostrad i att subjektiva upplevelser i princip är ointressanta. Redan på gymnasiet blir en laborationsrapport underkänd om egna upplevelser finns med. Vetenskaplig text skrivs i passiv form, för att understryka att det inte finns något kännande, tänkande subjekt med i processen. Det är väl gott så, eliminationen av subjektiva upplevelser i den vetenskapliga texten. Om forskaren inte kunde skilja på "objektiva data" och personliga upplevelserna skulle inte naturvetenskapen kunnat växa. [1]
Detta eliminationstänkande dras nu till sin spets av forskare som anser att ditt medvetande och dina upplevelser egentligen är illusioner, eller epifenomen (inget egentligt fenomen utan något som endast "råkar finnas"). Danielssons bok är en lång argumentation emot detta, full av referenser till just den filosofiska tradition som i detalj studerat upplevelser, fenomenologin. Exempelvis hänvisar han till Hans Jonas som beskriver hur synen på liv genomgått en 180-graderssväng genom historien. För länge sedan var allt liv. Människor levde sina liv med andra levande varelser, men även bergen, vinden och stjärnorna betraktades som levande. Med den naturvetenskapliga världsbilden förändras detta. Vi lever nu i ett dött mekaniskt universum. Från det faktum att materia kan finnas utan liv - drogs slutsatsen att "själ " kan finnas utan materia. Då uppstod dualismen, tydligast formulerad av Descartes. Han menade att universum består av två slags substanser den materiella och den "själsliga". Den sistnämnda finns endast hos människan, Våra kroppar, djur och annat liv fungerar i princip som maskiner.
Även om de flesta naturvetare hävdar att de inte är dualister så visar Danielsson att dualismen visst lever kvar hos många av dem , fast nu i form av begreppet information.
Livet själv - Världen själv
Längst i norr i fjällvärlden längs järnvägen mellan Kiruna och Narvik ligger den lilla byn Abisko. Här finns en naturvetenskaplig station där det under 80-talet hölls ett antal tvärvetenskapliga seminarier kring komplexa system (t ex liv och medvetande). En av deltagarna var Robert Rosen, teoretisk biolog som skrivit boken Life itself. Danielsson anser det vara en av de märkligaste och svåraste böcker som någonsin skrivits och enligt en recensent är det en obegriplig bok för de flesta biologer och de som verkligen förstår dess argument kommer att hata den (jag får väl testa på mina kolleger).
Rosen, med en bakgrund i fysiken, försöker på solid matematisk grund definiera vad ett levande system egentligen är. Skillnaden på orsak - verkan - samband hos maskiner och levande organismer och går då bak till Aristoteles fyra olika orsaker till att något sker. Den materiella, formella , påverkande och ändamålsenliga (teleologiska). Efter den naturvetenskapliga revolutionen togs den sistnämnda bort, mål och mening finns inte i naturen, den styrs av mekaniska principer, så även liv. Det mänskliga medvetandet däremot blev avskiljt från liv ( problemet med den har jag skrivit om här!) .
För Rosen är dock både variablerna och de dynamiska lagarna som associeras med en levande organism resultatet av den fungerande organismen själv. Han menar att detta är skiljelinjen mellan fysik och biologi. För honom blir inte biologi ett specialfall av fysik (som många fysiker antar) det blir istället fysiken som blir ett speciellt degenererat fall av biologi där systemets variabler och dynamiska lagar inte bestäms av systemet själv.
Biologer studerar komponenter av organismer som kan förklaras utifrån traditionell fysik och kemi. Sedan förklaras hela den levande organismen utifrån detta. Rosen menar att denna reduktionistiska metod missar något väsentligt , livet själv. Möjligheten att avslöja detta blockeras genom hur man definierar vetenskap. Inte genom vilka frågor man vill ha svar på, utan genom att specificera metoder som man identifierar med objektivitet. Ändamålsenliga orsaker anses inte finnas, eftersom det inte finns någon objektiv metod att studera sådana.
Tydligen så biter Rosens argument på Danielsson som menar att fysiken måste utvidgas för att förklara liv och medvetande. (mer om Rosen här !)
"Det handlar inte om små detaljer utan om paradigmskiften av samma dignitet som när Newton formulerade mekaniken eller när kvantfysiken och relativitetsteorin lades fram." s 9
Jag får anledning att återkomma till Danielssons bok senare då jag ska diskutera vad mening är och var mening kommer ifrån och varför jag anser att dualismen fortfarande finns kvar. [2]
Här har jag skrivit mer om Danielssons bok
[1] Men om man som jag är intresserad, inte direkt av de naturvetenskapliga produkterna (ex PV=nRT), utan av hur människor förstår dessa, så blir upplevelserna centrala. Jag är även övertygad om att själva upphovet till vetenskap, de kreativa idéerna som anar ett mönster och ställer upp hypoteser, har sina rötter djupt nere i våra kroppsliga upplevelser. Det finns gott om empiri bak detta t ex Lakoff & Johnson som inspirerat Danielsson. Jag har skrivit lite om Johnson Här
[2] om man funderar över hur studenter “förstår” eller “make sense” hamnar man till slut kring frågan vad mening är . Vad händer när “polletten trillar ned ? “
